Här Sara, kommer en bild på Dizels pottfrilla! ;)

Annars har även jag gått och blivit förkyld :(

I Fredags var jag ute med kollegan Elin och Fredrik, mycket trevligt. I lördags var jag nästintill död, kände hur förkylningen närmade sig.

På kvällen gick jag och Fredrik till Old Bell där pappas band hade releaseparty för nya skivan, där bjöds det på middag och spelning. Riktigt bra! Har lyssnat på skivan idag och tycker att den är kanon!

Nää, nu ska jag bädda ner mig i soffan och äta smågodis!

Åh vad jag saknar sommaren ibland!

På bilden är det min kompis Martin och jag.

Hallå allihopa! Det var länge sedan!

Har inte haft någon direkt blogglust, av olika anledningar. Det enda ni har missat är att vi har börjat sopsortera här hemma.

Och snön har ju kommit också, även till Nynäshamn, men det var en vecka sedan nu. Mysigt tycker jag! Isa, min medryttarhäst, är halt sedan ett par veckor tillbaka men är på bättringsvägen så därför har jag inte kunnat rida på ett tag nu. Men igår fick jag låna en annan häst i stallet, October Dream, vi red ut i ett riktigt vinterland!

Marsvinen mår prima, just nu är Braveheart och Bregott ute i hallen och springer, men de är sugna på att rymma ser jag här ifrån. Braveheart som älskar att rymma går och kikar efter rymmningshål :P Sahrami var ute när jag åkte och handlade, han brukar inte rymma, men idag gjorde han det.

Vi letade och letade, hur länge som helst, överallt... utom under burskåpet, där han såklart satt och fnissade åt oss.

Dizel har fått en ny frilla, han är nedklippt (ej rakad ifall att han behöver åka till veterinären igen, vill inte riskera att lillkillen blir utskrattad). Han har fått en riktigt söt lugg, spikrakt avklippt straxt över ögonen! Han är riktigt söt!

Igår lämnade jag ju in Dizels urin till djurkliniken Roslagstull för ett fullständigt urinprov. Veterinär Marianne ringde mig på förmiddagen och konstaterade något mycket märkligt - det fanns ingenting konstigt i Dizels urin, trots att man med blotta ögat ser att det är helt röd/brunt.

Vi beslutade att göra ett annat test och M ringde igen på kvällen - inget konstigt. Marianne tyckte att detta var mycket märkligt, hon hade aldrig varit med om det förr.

Vi beslutade oss för att avvakta med Dizel.

Annars är Dizel pigg som en nötkärna, väger runt 1,1 kg som han alltid har gjort, äter, dricker, sover, springer, pussar på sin Humla osv...

Jag ska hålla honom under uppsikt i två veckor och se. Om han på något sätt blir dålig så åker jag in med honom och han måste då sövas för ett blodprov. Men då åker jag istället till Mälarens Smådjursklinik, för det är där världens bästa smådjursveterinär (enligt mig) finns då.

Jag vill även tacka mig själv som är så klok att jag har en försäkring på mina marsvin, blir dom sjuka så kostar det och jag vill aldrig behöva avliva ett djur för att jag inte har råd. För Dizel har det hittills kostat mig ganska exakt 3.000:- (utan försäkringens utbetalning).

Tack Denise hälsar marsvinen!

Nackdelen med att ha djur, det har jag fått känna på rejält den senaste veckan. Dizel är inte bra trots Baytrilkuren så jag ringde veterinären igår. Jag har nyss fått urin från Dizel (som f.ö verkar veta exakt vad han ska göra i hagen på golvet numera, kissa) som jag ska åka och lämna. Som tur är så har jag en bästa vän -Natalia som är så gullig som tar med det åt mig så slipper jag åka hela vägen till Roslagstull, ist släpper jag av det hos henne i Farsta. TACK!

Fördelar finns det också, och tur är väl det! Som Humlan och Dizel tex, världens gulligaste par! Dom ligger alltid i huset tillsammans och gullar med varann. Imorse när jag skulle ta ut Dizel så låg dom som vanligt bredvid varandra i huset och Humlan sov med huvudet på Dizels rygg. Tyvärr var jag tvungen att sno hennes huvudkudde ett tag och Humlan blev lite sur :P

Gårdagen var sorglig, det märktes hos marsvinen, och framförallt hos Sahrami. När jag upptäckte Aaron var Sahrami nästintill hysterisk och sprang fram och tillbaka i buren, det var svårt att få honom lugn.

Sahrami är såklart ledsen och han har fått vara uppe mycket och blivit gosad med.

Sahrami blir ju ensam nu och hur jag än vrider och vänder på det så går det inte att få ihop par av de marsvin jag har kvar. Jag har bestämt mig för att avvakta lite med en ny kompis till Sahrami, även fast jag tycker riktigt synd om honom, att först förlora sin kompis och sen få vara ensam ett tag. :(

Igår eftermiddag gick jag och Fredrik och begravde Aaron i våran skog intill Aarons tidigare vän Bobby Love.

Idag kom första snön här och jag tycker att det känns fruktansvärt jobbigt att veta att Aaron ligger i jorden då. Fast, egentligen så är det ju bara skalet, Aaron är någon annanstans, där han har det bra.

Senare på kvällen åkte jag och Fredrik till Upplands Väsby där vi spelade spel med Fredriks kompisar. Det var skönt att komma bort och få tankarna på annat håll. Men ibland dök de upp ändå och det som rör sig i mitt huvud är främst varför och vad kunde jag ha gjort annorlunda?

Innerst inne VET jag att vad jag än hade gjort så hade inte situationen förändrats, men jag söker ändå efter ett svar som jag kunde ha förhindrat. Varför gör man så?

Jag kommer aldrig att få svar på varför Aaron plötsligt försvann från mig, men en sak vet jag, och det är att han aldrig kunde ha fått det bättre hos någon annan, och det vet Aaron. 

Imorse fann jag Aaron död i buren. Jag blir ibland rädd när jag ser något marsvin som sover, jag är livrädd för att marsvinet ska vara kallt, jag sträcker in handen och marsvinet vaknar, Aaron gjorde inte det.

Det finns ingen synlig anledning till Aarons plötsliga död. Han var pigg i går kväll och släpade upp grönsaker som en liten myra på sitt favorittak.

Sov så gott nu älskade lilla gris, du var verkligen speciell! Dina ben var fulla av spring in i det sista.

Nu får du återförenas med kompisen Bobby Love! Vi ses igen en dag! tack för tiden med dig, charmiga lilla kille!

Aaron med bästisen Bobby Love, här var Aaron bara liten bäbis.

Aaron och Sahrami ute i vårsolen.

Regnbågsbron.

Jag har funderat länge på om man skulle kunna utveckla petklass. Jag säger inte att min idé ska genomföras, men jag tycker att det är skoj att fundera på det :)

Med hundar så tävlar man ju i lag i tex agility. Säg att ca fem hundar tävlar för sig och deras poäng räknas sedan ihop. Det laget med minst fel/mest poäng vinner.

Tar man då marsvinen, säg att tex jag och Natalia skapar en pet-grupp bestående av totalt fyra marsvin, dessa ställs ut för en pet-gruppdomare och poängen räknas ihop.

Jag har inte riktigt bestämt än om gruppen måste bestå av samma marsvin för varje utställning eller om man kan byta marsvin i gruppen (det vore ju det bästa).

Under året räknas även gruppernas poäng ihop och den grupp som vinner blir årets bästa pet-grupp.

Alt. att man kan tävla om årets petägare, typ.

Säg att jag anmäler tre av mina marsvin som en grupp (nu är det bara mina marsvin som ingår i gruppen).

Mina tre marsvin bedöms av en gruppdomare och poängen räknas ihop. Under året räknas poängen ihop och en vinnare utses.

Jag måste erkänna att ideérna låter MYCKET bättre i mitt huvud, men fattar ni? :D