Vet att det finns några spekulanter på mitt burskåp och jag hade egentligen tänkt att sälja det när den här dagen kom. Dock funderade jag en vända till. Jag skulle nog få lika mycket för burskåpet som det kostar att köpa en gallerbur. Gallerburar är dessutom enligt mig för små och inte så snygga, 140x60cm för tre poppiga tjejer, njae, inte när de är vana vid det här utrymmet. Burskåpet var dessutom otroligt otympligt och tungt, så att frakta iväg det till en eventuell köpare gav mig rysningar av bara tanken.

Jag byggde om det istället -

Oj nu var det alldeles för länge sen jag var här och skrev!

Det har hänt en hel del sedan sist, jag har kommit igång ordentligt med nya jobbet, jag stormtrivs och det är en riktigt utmaning. Mycket tid går åt till det, har tyvärr fått jobba över en hel del men hoppas på lite kortare dagar inom snar framtid. Jobbar ju bara förmiddagar, dvs att jag börjar 07. Bara det är en riktigt utmaning för mig jag som är så morgontrött. Men det går faktiskt bra, endast två mindre försovningar på snart fem veckor, bra jobbat ;)

Slutspurten i skolan också, har MASSOR att göra nu innan den 27 maj, ahhhh! Men det ska bli sååå fantastiskt skönt när det är klart! Så jag försöker skramla ihop timmar som egentligen inte finns till skolarbeten som ska in, prov som ska skrivas, intervjuer ska göras, grupparbeten ska styras, ja ni fattar...

Vill ju inte halka efter med träningen, så till den skrapar jag ihop ytterligare några timmar i veckan.

Det som annars har hänt i mitt liv är att älskade Bregott och Sahrami har vandrat vidare till de evigt gröna ängarna pga ålderdom  Alltid lika jobbigt att förlora ett kärt marsvin!

Nu har jag bara de tre flickorna, Penny, Magie och Måna. Och med det har jag sågat av burskåpet på mitten. Behöver liksom inte 4 burar längre... Nu har jag två burar, i den översta går flickorna och den undre agerar förvaringsdel. Bild kommer, det blev faktiskt riktigt tjusigt, även fast det blir extra påtagligt att det inte är så många när man får ta till såna drastiska åtgärder.

Det var en liten uppdatering från mig! På återseende, antagligen efter den 27e ;)

Månamys! Finns det något mjukare och mer pussvänligt än ett bebismarsvin?

Låt mig presentera Nybackens Karisma, eller Måna som jag kommer att kalla henne. Är hon inte bedårande? Hon är 5 veckor och 2 dagar nu och flyttade in idag.

Fotona är tagna av Maria och Catti Uusimäki, kika in på deras hemsida vet ja!

Jag har ju totalt missat att berätta om Bregott, hon tog blodprov för ett tag sedan och värdena är perfekta efter operationen och nu är hon snart uppe i 1.000g :D

Hon är ju inte speciellt stor i sig själv utan det är hennes normalvikt. Idag var hon ute på golvet tillsammans med Penny och Tara.

Penny och Tara var mycket skeptiska mot Bregott, som själv inte gjorde något utan satt bara i bädden i ca 2h och åt hö, haha, medan Tara och Penny trängdes i tunneln. Men tillslut sprang dom ut, Penny först med Tara i släptåg.

Taras knöl verkar föresten inte växa *hoppas*!

Penny har blivit så stor, och jag älskar hennes färger!

Extrapris på broccoli var det idag också, då blev det en spontan broccolifest, (dom fick såklart inte hela skålen, bara välja ut de godaste).

Har bara fem marsvinstjejer här hemma nu, det känns väldigt tomt, men i helgen kommer Sahrami hem   Saknar honom så mycket!

Kan också meddela att det inte blir några ungar från honom, det hade ju såklart varit jätteroligt att ha en liten BabyS, men går det inte så går det inte :)

Han ska få komma hem och bli pensionär på riktigt nu   

Man kan tro att man vänjer sig

att det gör mindre ont för varje gång

att allt sker på rutin och svåra beslut blir enkla

men när allt gör lika ont som det alltid har gjort

gör det för ont

men kanske är det bra

då vet man att man känner

på riktigt

att det betyder och sätter spår

Idag tog jag beslutet att låta Dizel somna in. Magen blev bättre i helgen och han var pigg till och från men däremellan satt han stilla länge, han åt också väldigt dåligt och gick snabbt ner i vikt. Under helgen fick han bo ihop med sina kompisar, vet inte varför jag först satte honom själv men som tur var så var det bara några timmar.

Idag hade han kissat på magen och det luktade väldigt starkt. Dizel har ju haft ett antal urinvägsinfektioner under sitt långa liv så mycket möjligt att det var det igen eller urinsten.

Det är otroligt jobbigt att ta telefonen och ringa, men ärligt talat så är det en stor lättnad efteråt, och Dizel fick avsluta sitt långa liv på ett värdigt sätt.

Sov i ro nu och tack för alla år jag fick tillsammans med dig! Hälsa alla änglar!   

Då verkar det inte bättre än att det är dags igen... Dizel är gammal och skruttig, det har han varit länge men nu har han blivit lös i magen. Har plockat fram sjukburen och satt honom på hödiet och för att kunna se avföringen, för äter bra det gör han.

Men han är så liten och håller sig mest stilla, men däremellan är det fart. Det känns som att åldern gör sitt och att han inte alls har lång tid kvar. Nu ska han få skrota runt och jag hoppas att han somnar in lungt och stilla här hemma och slipper åka till veterinär när han är så skruttig.