Igår var jag en sväng i haninge med Elin och Nettan, jag hittade massa fint men höll hårt i plånboken. Kom hem med ett par stövlar, ett par jeans, underkläder och lite smycken.

Mamma skulle komma förbi klockan 19 för en filmkväll så jag hoppade in i duschen för att hinna klart med allt, och hoppade ut lika snabbt. För på min fot satt den största spindeln jag någonsin skådat. Jag sprang naken några varv i lägenheten och skrek i ren panik.

Ringde Fredrik och grät. Han hörde inte vad jag sa men han kom hem snabbt och sprang upp för trappan i tron om att något hemskt hade skett, och det hade det ju faktiskt!

Han höll inte riktigt med mig och var något irriterad. Han tog spindeln i handen och släppte ut den snällt och försiktigt, trots uppmaningar från mig att göra något hemskt med den, typ kasta den från balkongen.

Igår ringde jag Marianne ang Dizels tillstånd, som varken försämrats eller förbättrats.

Vi beslöt oss för att jag ska åka in med honom, han ska sövas för att hon ska kunna ta urin direkt från urinblåsan och ta ett blodprov för att verkligen komma till botten med det här. Eftersom han mår bra så är det inget akut så jag har nu bokat tid den 18/12.

Håll tummarna!