Igår tog jag ut Braveheart och Bregott i vardagsrummet, Braveheart gillar inte att vara på golvet så mycket om han inte får vara där det händer grejer.

Jösses vad de sprang omkring, genom bokhyllan, runda köksbordet, ut i vardagsrummet, under soffan osv... flera varv! Och vilken fart!

Lilla Tara börjar bli stora damen, hon väger nu 600g och ser riktigt fin ut, och gosig är hon också!

Sedan jag upptäcke att Dizels kiss hade konstig färg har jag gått och varit nojig över det. Jag står på pallen flera gånger om dagen och lyser med en ficklampa för att se om spånet är rött nånstans, och minsta lilla morotsflisa som ligger i buren får mitt hjärta att hoppa.

Nu har han sprunig runt på en handduk och kissat NORMALT, kan jag förstå det nu, Dizel är inte sjuk!

Klart slut!