Man kan tro att man vänjer sig

att det gör mindre ont för varje gång

att allt sker på rutin och svåra beslut blir enkla

men när allt gör lika ont som det alltid har gjort

gör det för ont

men kanske är det bra

då vet man att man känner

på riktigt

att det betyder och sätter spår

Idag tog jag beslutet att låta Dizel somna in. Magen blev bättre i helgen och han var pigg till och från men däremellan satt han stilla länge, han åt också väldigt dåligt och gick snabbt ner i vikt. Under helgen fick han bo ihop med sina kompisar, vet inte varför jag först satte honom själv men som tur var så var det bara några timmar.

Idag hade han kissat på magen och det luktade väldigt starkt. Dizel har ju haft ett antal urinvägsinfektioner under sitt långa liv så mycket möjligt att det var det igen eller urinsten.

Det är otroligt jobbigt att ta telefonen och ringa, men ärligt talat så är det en stor lättnad efteråt, och Dizel fick avsluta sitt långa liv på ett värdigt sätt.

Sov i ro nu och tack för alla år jag fick tillsammans med dig! Hälsa alla änglar!