Okej, här kommer historien som gjort mig sömlös och gav mig magont och huvudvärk hela dagen.

Igår kom jag på den briljanta idén att ställa bilen på tomgång och dra igång alla fläktar innan jag skulle hem från jobbet för att imman på bilrutorna skulle försvinna. Medan skrapade jag rutorna.

När det är dags att åka ca 1 min senare kommer jag inte in i bilen. Den har låst sig och nyckeln är i, bilen står på tomgång och jag får panik.

Ringer mamma som kommer med en nyckel som man egentligen inte ska använda eftersom den typ har någon kopling till datagrejset blabla... (den enda reservnyckeln jag har).

När vi kommer in i bilen har den stått på tomgång med fläktar igång i mer än 30 min. Jag stänger då av bilen. Några minuter senare när vi ska åka så startar inte bilen! Mätarna far åt alla håll och lamporna blinkar, men mer än så är det inte.

Jag försökte intala mig att den typ var överhettad. Vilket den inte var eftersom den inte startade idag när jag kom till jobbet (fick åka buss, fy tusan!)

Jag var förkrossad!

Hur ska jag få den till en verkstad? Hur många tusenlappar som jag inte har kommer det kosta mig? Hur ska jag ta mig till Julita? Hur ska jag kunna fortsätta mitt liv? Det sista var kanske lite väl drastiskt, men det var så jag kände.

Jag har haft bilen i en månad ungefär, 18.000 åt helvete.

Sara som jag jobbade med nämnde att hennes pappa kanske kunde ta en titt på bilen, jag var skeptisk, men ja! Självklart!

Han ojade sig och satte batteriet på laddning, för att sedan återkomma fram mot kvällen. Jag hade gett upp hoppet...

Kl 20:00 var jag lättretlig och redo att dra täcket över huvudet. Jag mötte Saras pappa när jag gick ut med soporna som sa att det inte verkade ha fungerat. Jag hade redan gett upp.

Han bad mig provstarta. OCH DEN STARTADE!!!! Vilken lättnad!

När jag skulle åka från jobbet idag vågade jag inte skrapa rutorna, det fick Sara göra. Och stäng INTE dörren sa jag till henne fastän jag var däri :P

Jag kom hem och förhoppningsvis så är det bara att byta batteri! Tack, tack, tack!