Gårdagen var sorglig, det märktes hos marsvinen, och framförallt hos Sahrami. När jag upptäckte Aaron var Sahrami nästintill hysterisk och sprang fram och tillbaka i buren, det var svårt att få honom lugn.

Sahrami är såklart ledsen och han har fått vara uppe mycket och blivit gosad med.

Sahrami blir ju ensam nu och hur jag än vrider och vänder på det så går det inte att få ihop par av de marsvin jag har kvar. Jag har bestämt mig för att avvakta lite med en ny kompis till Sahrami, även fast jag tycker riktigt synd om honom, att först förlora sin kompis och sen få vara ensam ett tag. :(

Igår eftermiddag gick jag och Fredrik och begravde Aaron i våran skog intill Aarons tidigare vän Bobby Love.

Idag kom första snön här och jag tycker att det känns fruktansvärt jobbigt att veta att Aaron ligger i jorden då. Fast, egentligen så är det ju bara skalet, Aaron är någon annanstans, där han har det bra.

Senare på kvällen åkte jag och Fredrik till Upplands Väsby där vi spelade spel med Fredriks kompisar. Det var skönt att komma bort och få tankarna på annat håll. Men ibland dök de upp ändå och det som rör sig i mitt huvud är främst varför och vad kunde jag ha gjort annorlunda?

Innerst inne VET jag att vad jag än hade gjort så hade inte situationen förändrats, men jag söker ändå efter ett svar som jag kunde ha förhindrat. Varför gör man så?

Jag kommer aldrig att få svar på varför Aaron plötsligt försvann från mig, men en sak vet jag, och det är att han aldrig kunde ha fått det bättre hos någon annan, och det vet Aaron.