Igår var jag på utbildning i Liljeholmen hela dagen. Jag är utsedd till värderingscoach på mitt jobb och igår presenterades ett nytt material som vi ska arbeta med på enheterna.

Vi hade ett fått ett nummer på våra namnlappar och det var alltså den gruppen vi skulle vara i, varje grupp inehöll ca 20 pers. Ett nummer i varje grupp skulle vara inringat och det betydde att man var gruppledare, alla tittade nästan panikartat på sin lapp, men ingen var inringad, så vi fick utese en gruppledare själva, den skulle sedan presentera gruppens ideér.

När vi väl hade delat upp oss i våra grupper låg allt fokus på på att utse en gruppledare. Många i min grupp verkade väldigt frammåt och självsäkra, men när frågan kom till dom blev svaret "nej nej!!!!!". Jag belv aldrig tillfrågad.

På rasterna hörde man vilda diskussioner kring det här med gruppledare, ingen villle! Det är ju livsfarligt att prata inför alla!

Vi la alltså energin på helt fel sak, istället för att disskutera det nya materialet var alla helt nervösa över att behöva stå och prata i mikrofon.

Ena kvinnan som höll i utbildningen erbjöds sig att ta våran lapp och presentera detåt oss. Skönt! Alla andades ut och vi började fokusera på ämnet.

Dagen började lida mot sitt slut och kl 15 var det redovisning. Jag hade anteckningarna och en i min grupp bad mig lämna fram det.

Jag gjorde inte det. Utan när ledaren för grupp ett ropades upp, reste jag på mig, fick en mikrofon, och presentarade min grupps ideér inför en fullsatt konferenssal!

Det här var ett stort steg för mig, och nog det modigaste jag har gjort i hela mitt liv. Det var som att en del i mig bestämde sig för att chocka den andra. Jag är så stolt över mig själv, att gjorde det, helt oväntat.

För visste ni det, den vanligaste fobin är att just tala inför en grupp.

En äldre dam i min grupp, som under grupparbetet disskuterade hej vilt, gav mig en stor kram efteråt för hon tyckte att jag var så modig.

Herregud vad jag är modig!

 

pappa

13 februari 2009 17:09

Jag är stolt över dig! Du är både häftig och tuff och bra på alla goda sätt och vis........

 

Catti

13 februari 2009 18:38

"applåder" Vilken känsla det måste varit!

http://nybackens.bloggagratis.se

 

Natalia

13 februari 2009 20:59

Klart du ska vara stolt Denise, jättemodigt att tala in för grupp, jag blir bara nervös av tanken...

http://hellopiggy.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har det firats födelsedag på Torggatan, Mister blev nämligen 2 år idag, tänk att han för 2 år sedan bara var en vit liten korv.    Mister älskar tonfisk, kanske mest av allt i livet. Han får det varje kväll även fast han tigger redan från ef...

 Dagen var kommen, dags för vårruset 5km, stämningen var på topp! Men var lite  orolig då jag inte hunnit träna så mycket som jag önskat innan. Men jag sprang i mål på 29,24, såååå nöjd! Höll ett jämnt tempo hela rundan och det kändes grymt! Nu sik...

     I fredags skrev jag mitt sista prov i palliativ vård och lämnade in mina sista inlämningar i rehabilitering och habilitering och palliativ vård. Så om allting går enligt planen, dvs att jag inte missat något helt i någon inlämning eller...

Jag fullkomligt älskar den här lilla hörnan på min balkong.   ...

   Titta en sån fin bild min vän Beatrice har gjort, den dagen var jag, Mister och hennes hund Håkan och fixade med Beas trädgård. ...