Idag var det dags för löneförhandling, och jag var verkligen livrädd. Jag har aldrig varit särskilt bra på att marknadsföra mig själv. Men väl inne hos chefen flöt det på bra, och jag var väldigt nöjd med mig själv. För det första så insåg jag att allt jag sa faktiskt stämde, jag måste bara våga tro på mig själv.

Men visst är det väl så att de som alltid pratar om att de är så duktiga oftast bara är just prat? Det tror jag iaf.

Hur som, jag gav ett förslag, men chefen höll inte med. Hon tyckte att jag skulle ha högre än så, och det fick jag. Det tackar jag för. En glad och trevlig dag blev det och inte ens den sura tanten på Ica kunde förstöra den.

Dock blir jag väldigt ledsen när jag hör att Natalia har förlorat sitt tredje marsvin på kort tid :(

Jag vågar inte ens tänka på när det är dags för mina, det är fruktansvärt!

Imorgon ska min bil till doktorn, håll tummarna!