Carolina Gynning har sagt sin första kloka mening, "Barn, vad fan är grejen?"

Barn, barn, världen kryllar av barn och fler är påväg. Jag har egentligen ingenting emot barn (okej, där ljög jag en aning). Men grejen är den att jag stöter på dom alltför ofta, deras föräldrar som pluttinuttar och allt detta prat och tjat om förlossningar, barnvagnstillverkare, bröstpumpar, foglossning, bvc och allt vad det heter. Det gör mig galen!

När jag råkar hamna mitt emellan två småbarnsföräldrar, vilket händer rätt ofta nu när de flesta i min omgivning helt plötsligt fått för sig att skaffa just barn, då känns det som att jag är från en annan planet, att jag är lämnad att dö ensam på jorden samtidigt som jag ser små babyaliens flyga omkring över mitt huvud.

Hade det inte varit för min nya bekant jag träffade på utbildningen idag så hade jag givit upp hoppet om livet.

Hon har just flyttat ifrån sin kille efter flera års förhållande, vi har olika smak på killar (vi skrev lappar till varandra på tåget hem, "bakom dig, titta inte nu", fnittrandes), hon gillar sex and the city, hon har humor, hon dricker vin, hon är redo för singellivet, och vi ska gå ut på lördag!

Och det bästa "tur som fan att vi inte skaffade barn!" Vad kan jag säga? Äntligen en människa som föredrar förfest med sex and the city och skvaller, roligt krogbesök och galen efterfest ända in på morgonen framför babysim. Jag säger bara, VÄLKOMMEN MIN VÄN!