Härligt väder idag! Marsvinen är ute och äter gräs, bäst att passa på att ta ut dom nu innan det blir kallt.

Bakom våran baksida har vi ett berg, där fotade jag marsvinen, fin fina bilder blev det, främst på Ivalde som annars är väldigt svår att fota eftersom han har en tendens att likna en svart klutt :/

Ivalde lyckades även rymma... panik! Han kröp under en sten och jag kunde inte hitta honom. Jag fick ropa på mamma som kom och hjälpte mig. Tillslut fick vi ut honom. Tur! Jag var jätterädd att det skulle bo en orm eller något annat otäckt under stenen som skulle ta honom. Men nu sitter han i tryggt förvar och äter gräs.

Braveheart smälte mest in i berget, så honom satte jag framför en björk, där hittade han ett grässtrå som han glatt smaskade i sig, typiskt honom, matvrak!

Jag fick ett jättefint foto på Humlan, hon tittar lite snett upp med klarblå himmel som bakgrund. Dock blev hennes öga lite skumt, men fin annars!

Nu ska jag gå och äta, har inte ätit sedan 6 imorse innan jobbet och magen skriker!

Jag fick inspiration från Natalia och försökte mig på en gruppbild, det var omöjligt och liknade mest en grupphög, jag minskade hela tiden antalet marsvin och det här är den enda bilden där alla tre är synliga... eller iaf är med på bilden.

Humlan och Dizel var duktiga, dom var de enda som satt stilla hela tiden, medan de andra for omkring som tokar.

Passade på med septembervägningen också.

Det är något visst med just måndagar, varesig man jobbar, är ledig, har semester, eller att det är en kanondag så är alltid måndag en måndag...

Idag är det iaf en måndag och jag jobbar.

Jag började dagen med att ge mig ut i det fina höstvädret och plockade äppelkvistar. Nedanför mitt hus har vi skog och en stoooor äng, och i mitten av ängen växer ett stort äppelträd. Tidigare har det varit torp där med kor och sånt, det finns många husgrunder kvar. Ett himmla mysigt ställe!

Det var även en massa vildsvinsbajs och det kom puffar av grislukt när jag stod där på tå och plockade kvistar. Jag var beredd på att det plötsligt skulle resa sig ett gäng svin som legat på ängen, men det gjorde det inte, som tur var.

Annras kryllar det verkligen av vilt här, men jag lyckades kanske vara tillräckligt tyst.

 Knatade hemmåt igen och städade alla burarna och serverade äppelkvistar, gott!

Dammsög och vattnade blommorna. Känner mig duktig, som gjort allt detta, på en måndag dessutom!

Nu ska jag slänga åt marsvinen lite morötter, sedan är det dags att bege sig mot arbetet.

Hämtade Chelsie idag, Bravehearts dam! En otrolig mysig liten hårig sak.

Ihopsättningen gick jättebra!

Båda satt först helt blixtstilla i några minuter. Sedan backade Braveheart och tittade på mig som "Mamma, inte en dumming igen!?". Chelsie närmade sig och Bravehart nosade henne i rumpan, oj vilka glädjeskutt! Chelsie satte sig och åt hö och vitkål, Braveheart blängde. Jag gick och hämtade morätter och när jag kom tillbaka hade Braveheart lånat ut sin mysrulle till Chelsie. Sedan delade de morot :)

Så söta! Jag blir alldeles rörd!

Men inte kan hon väl vara sheltie? På bilden är hon nybadad och fortfarande lite blöt, hon är lockigare torr. Texel? Hjälp?

I stamtavlan står det att hon är sheltie, men jag vill inte tro på det, jag är ingen expert, men....

Idag har vi varit på färkurs, jag, Braveheart och Aaron. En jättebra kurs där jag lärde mig MASSOR!

Jag körde dessutom till Kallhäll, vilket jag är sjukt stolt över!

Men på vägen hem blev det andra bullar... Efter att ha lämnat Natalia och äntligen var påväg hem åkte jag av på FEL avfart, "Neeeeeeej" och började gråta av elende! Hitta tillslut påfarten, MOT sthlm "Neeeeeeeeej" igen!

Insåg att jag inte bör vända PÅ motorvägen och lyckades trixa mig till rätt sida och i rätt riktning på samma gång, bra va!? 

Mot Västerhaninge (där jag skulle hämta Bravehearts tjej).

Hem från VH blev det tokigt igen, åkte åt fel håll "Neeeej" och hamnade på en krokig grusväg med röda små stugor med vita knutar, åkte förbi stall och hagar och fallfärdiga hus med handgjorda skyltar "Butik". Men jag kände ändå att jag var påväg åt rätt håll, och det var jag! Fast det var en liten (eller ganska stor) omväg och bensinmätaren tickade.

 Men nu är jag hemma! (Äntligen!)

Jag är verkligen imponerad av mig själv och ännu mer av min bil som inte typ tappade ett däck på vägen.