Det värsta som kunde hända, har hänt. Min absolut största rädlsa övergick till verklighet.

Jag orkar för tillfället inte skriva om det som hänt (men ni behöver inte vara oroliga), det känns bara så fruktansvärt, det gör ont och jag är illamående.

Har egentligen ingen lust med utställning imorgon, men jag mår knappast bättre av att låta tankarna ta över. Utställningen gör nog bara gott!