Fy vad orolig jag är, det är verkligen mentalt påfrestande med sjuka djur. Har jobbat hela kvällen, det gick bra trots starka känslor i ryggsäcken, tårarna trycker på...

Humlan äter fortfarande bra (massor av hö, hela tiden), dricker och buffar på Dizel, det är ett gott tecken. Hon är inte alls i närheten så dålig som Braveheart var, än, jag vågar inte hoppas. Jag längtar tills kl 11 imorgon när jag får stoppa i henne Baytril.

Marianne sa att jag borde märka skillnad på andningen om högst en vecka.

Kämpa på Humlan!

Humlan har lunginflamation... Marianne var först mycket bekymrad över hur Humlan lät, men på röntgebilderna så så fanns det hopp. Humlan fick antibiotika i en spruta och ska få det hemma i 14 dagar. Hoppas, hoppas, hoppas att hon blir bra, jag vet inte om jag klarar mer nu. Allting känns så hopplöst!

Tara hade en ögoninflamation, hon fick recept på salva till ögat som jag ska smörja med.

Håll tummarna, är ni snälla, för min älskade, finaste drottning!