Känslor & tankar.

Vågar ju som sagt var inte hoppas på någonting i dagsläget. Men Humlan har inte blivit sämre iaf! Hon låter fortfarande men inte hela tiden, har visserligen jobbat mycket hittills i veckan och har därför inte kunnat ha stenkoll. Och så är det ju faktiskt hela 12 dagar kvar på antibiotikan.

Det är värst för min egen del på kvällen när jag egentligen borde sova, jag är rädd för vad som kan hända på natten, jag är rädd att hon plötsligt ska bli jättedålig. I natt vaknade jag vid två men bestämde mig för att inte gå och titta till henne, när klockan sedan blev tre gjorde jag det för att lugna mig själv, hon tittade sömnigt upp när jag tände lampan. Fredrik väckte mig sedan kl 07 innan han åkte till jobbet för att berätta att Humlan inte var sämre.

Sedan skulle jag jobba 12 timmar efter en orolig natt. Lyckades kombinera en utflykt under eftermiddagen med en sväng förbi hemma och kolla till henne.

Humlan blir iaf behandlad som en riktig drottning. För det är så hon kallas efter Kistamässan när hon blev "utnämnd" till just drottning. Igår kväll bäddade jag ner henne i soffan och la fram melon, broccoli, rivna morötter och persilja... Hon smakade lite men sen fick det vara bra (hon måste ju iof vara proppmätt). Tog fram höppåsen (hö verkar faktiskt vara Humlans favorit) och plockade fram några strån. Efter ett tag visade det sig att hon bara ville ha stråna med en "tuss" på, ni vet dom där speciella. Så där låg hon och blev matad med dom finaste stråna, men bara "tussen" dög, resten av strået ville hon inte ha.

Taras öga är nästan helt återställt! Bra!

Nu ska jag se om det är något bra på tv, för sova kan jag ju inte.