Jag köpte med mig romansallad och isbergssallad hem påvägen från jobbet, och det åt hon faktiskt bra av! Dessutom så är hon en riktig vilding, rusade omkring i soffan nyss och tiggde sallad och pussar av matte.

Vid medicindags bråkade hon som aldrig förr!

Däremot så har jag fått flytta ut Dizel, hon lät inte hans sår/blåsa vara utan var där hela tiden och "letade" och igår såg det inge bra ut alls. Har tvättat rent och nu ser det betydligt bättre ut, men dom får bo isär nu tills det är läkt. Igår/natt när jag flyttade ut honom så gick hon flera vändor i buren och letade efter honom :( Såg ledsamt ut.

Humlans första utställning efter att ha flyttat till mig, HP för "flirtig dam".

Har läst på ett par bloggar att det ska finnas några gröna grässtrån ute nu, jag var skeptisk. Men gick ut med ficklampan nyss för att se efter, och jo visst fanns de det! Plockade några stycken och sträckte fram till Humlan, och hon kastade i sig dom! Har gått ut tre vändor redan för att hitta fler. Försöker lura i henne persilja emellan grässtråna men det ratar hon.

Nu är det dags att gå ut igen för nu har hon ätit upp alla igen. Har fått en del konstiga blickar från grannarna som (med all rätt) undrar vad jag gör hukandes ute med en liten ficklampa!

Tack våren! Det behövde vi!

Har lite smått börjat förbereda trion som ska med till Kallhäll på lördag. Det är dock inte så mycket att göra eftersom dom fortfarande är väldigt fina efter Linköping och Valbo, skönt att slippa den stressen i dagens läge.

Jag ska skriva provet för att petklassdomare på lördag också, känns sådär för tillfället. Har inte riktigt haft tid att plugga in det ordentligt. Även fast jag kan själva bedömningsreglerna så tycker jag att det är svårt med ohyra och sånt. Ska försöka läsa på lite ikväll. Men det får gå som det går helt enkelt :)

Hoppas iaf på Taras sista silver på lördag! För då är alla mina grisar Guldpet! :)

Jag känner mig inte helt laddad inför Kallhäll dock. Hur kommer Humlan att må på lördag? Kommer hon att behöva stödmatas under lördagen?

Humlan fick första dosen med Bactrim i förmiddags och jag har stödmatat en del under dagen.

Nu ser jag dock till min glödje att hon faktiskt tuggar på några höstrån i "hagen" där hon sitter just nu så att jag kan se om hon bajsar. Och igår smakade hon på ett päron.

Intresset för mat finns iaf kvar även om hon inte äter så bra.

Humlan har nu gått ner ca 100g, jag kände oro och ringde M nu när jag kom hem från jobbet.

Vi bestämde oss för att byta från baytril till bactrim eftersom bactrimen inte framkallar illamående, dock tar baytrilen viruset bättre, men M trodde att vi var "över puckeln" nu så det är värt att prova eftersom det är så riskabelt med matvägrande marsvin. Tur ändå att Humlan har "lite att ta av", knubbis!

Frågade även om hennes beteénde mot Dizel och hans bak och såret han har fått som nu har blivit en blodblåsa.

Det känns bara så hopplöst allting! Det ena leder till det andra och jag ser inget slut på eländet. Vad gör jag för FEL med mina marsvin?

Tur att det finns bra veterinärer!

Så, ner till apoteket nu för att hämta bactrim!

Mycket tid och energi går åt till Humlan för tillfället. Humlan låter inte alls längre, dock tycker jag fortfarande att hon andas aningen ansträngt (åtta dagar kvar på antibiotikan). Hon vill inte äta heller, så jag har börjat stödmata henne lite. Fast lite borde hon äta sjjälv eftersom hon bajsar och håller vikten. Men jag vill vara på den säkra sidan.

Antibiotikan kan ju göra dom illamående, har dock aldrig varit med om det tidigare men Humlan kanske mår illa.

Hon är fortfarande på Dizel och nosar och snuttar på honom. Jag får för mig att hon är ute efter hans bajs?

Hittade ett ytligt sår runt Dizels kön här om dagen så kanske det är Humlan som har varit lite hårdhänt.

Idag ringde jag iaf för att boka tid för återbesöket, 24/3, bokade även in Dizel för att vara säker på att han inte har smittats.

Humlas läge är oförändrat... eller ja förändrat till det bättre verkar det vara iaf! Hon låter inte mer! Men är ändå rädd för hur det ser ut på insidan men jag är inte konstant orolig längre.

Däremot så har hon börjat bete sig lite underligt mot Dizel. Hon sitter som ett plåster på honom och gosar in sig i hans päls jämt och ständigt. Dizel är inte ett dugg irriterad över detta så dom får väl hålla på så... Men man blir lite förundrad vilka ideér dom har för sig.

Humlan sitter bredvid mig här vid datorn nu, jag har lagt fram "fyra små rätter", gurka, paprika, salladskål och persilja, men nej då. Humlan vill bara ha hö. Är rädd att hon inte får i sig c-vitamin så hon ska få lite flytande.

Jag tog en jättesöt bild här på henne vid "buffén" men mina hundra bilder är tyvärr slut här på Bloggagratis så den kommer en annan dag :)

Känslor & tankar.

Vågar ju som sagt var inte hoppas på någonting i dagsläget. Men Humlan har inte blivit sämre iaf! Hon låter fortfarande men inte hela tiden, har visserligen jobbat mycket hittills i veckan och har därför inte kunnat ha stenkoll. Och så är det ju faktiskt hela 12 dagar kvar på antibiotikan.

Det är värst för min egen del på kvällen när jag egentligen borde sova, jag är rädd för vad som kan hända på natten, jag är rädd att hon plötsligt ska bli jättedålig. I natt vaknade jag vid två men bestämde mig för att inte gå och titta till henne, när klockan sedan blev tre gjorde jag det för att lugna mig själv, hon tittade sömnigt upp när jag tände lampan. Fredrik väckte mig sedan kl 07 innan han åkte till jobbet för att berätta att Humlan inte var sämre.

Sedan skulle jag jobba 12 timmar efter en orolig natt. Lyckades kombinera en utflykt under eftermiddagen med en sväng förbi hemma och kolla till henne.

Humlan blir iaf behandlad som en riktig drottning. För det är så hon kallas efter Kistamässan när hon blev "utnämnd" till just drottning. Igår kväll bäddade jag ner henne i soffan och la fram melon, broccoli, rivna morötter och persilja... Hon smakade lite men sen fick det vara bra (hon måste ju iof vara proppmätt). Tog fram höppåsen (hö verkar faktiskt vara Humlans favorit) och plockade fram några strån. Efter ett tag visade det sig att hon bara ville ha stråna med en "tuss" på, ni vet dom där speciella. Så där låg hon och blev matad med dom finaste stråna, men bara "tussen" dög, resten av strået ville hon inte ha.

Taras öga är nästan helt återställt! Bra!

Nu ska jag se om det är något bra på tv, för sova kan jag ju inte.